Välkommen Svanberga idag Svanberga förr Erken Estuna kyrka Lokala länkar

 

 

 

Erken


 

Norrtälje stad med omnejd tar sitt dricksvatten från Erken, som efter Mälaren är länets största insjö med en area av 24km2 och drygt 20m djup. Namnet är gammalsvenska och betyder den glänsande, ett bra namn på denna klara sjö. Omgivningarna är kalkrika och sjön har därmed en god motståndskraft mot försurning. Kalken har också givit upphov till en mycket rik flora. Vintertid är Erken ett populärt mål för långfärdsskridskoåkare och skridskoseglare. Förutom kräftor finns det i Erken ett 50-tal växtarter och ca 16 fiskarter, vanligast är gädda och abborre. Erken var före kräftpestens härjning en mycket viktig kräftsjö. Sjön var en av de första i landet där inplantering av signalkräfta skedde. Forskning bedrivs på sjöns kräftsamhälle av Uppsala universitet som har en forskningsstation vid sjöns sydöstra strand (Norra Malma).
Invid sjön i Svanberga har även SMHI en mätstation (58.93 N 16.63 E) som är känd för att rapportera låga temperaturer.
Sjön har även ett rikt fågelliv, under höst och vår besöks av en mängd rastande fåglar, bl.a. gråhakedopping, skäggdopping, knipa, storskrak och vigg. Även en stam av storlom förekommer.
Det finns också inslag av marina fågelarter som småskrake, strandskata och gråtrut.

 

 

 

 

Naturen runt sjön


Kristineholm's gård omges av ett stort ädellövskogsområde. Väster och söder om gården omväxlar ädellövpartier med öppen kulturbetesmark. På gamla ekar med död ved påträffas bl. a. ekspiklav och de ovanliga vedsvamparna blekticka och saffransticka. Runt Kristineholm har nio fladdermusarter påträffats, däribland stor fladdermus och den mycket sällsynta trollfladdermusen.

 

Kristineholm's norrskog ligger nordväst om sjön och består av örtrik sumpgranskog med bäckar, källdrag och översilat vatten. I dalgångarna växer klibbal och stora mängder strutbräken samt andra fuktighetskrävande arter som vildbalsamin, gullpudra och dvärghäxört. På de gamla lövträden trivs många sällsynta vedsvampar, bl a saffransticka som växer på en enda gammal döende ek och blekticka på ekgrenar. Rostticka hittas i grova hasselbuketter. Nio av elva i Uppland påträffade fladdermusarter finns här. Norrskogen, liksom flera av skogsmarkerna norr och väster om Erken innehåller också ett värdefullt fågelliv med t ex hackspettar, skogsduva och stenknäck.

 

Hammarudden vid Erkens norra strand är uppbyggd av kalkrik morän. Den är en välkänd växtlokal, mest på grund av sin egenartade lundgräsflora. Fyra av de exklusivaste arterna påträffas här inom ett litet område. Nämligen långsvingel, skogssvingel, skogskorn och strävlosta. Förutom gräsen finns flera andra lundväxter som t ex lungört, myska, vårärt, tandrot och storrams. Yttersta delen av udden, "Hammaren", är bevuxen med utglesad ädellövskog, främst ek, lind, alm och lönn. I buskskiktet trängs try och hassel med nyplanterade ädellövträd. Västra delen av udden består av granskog där det också växer många lundarter. Lundfloran på udden har troligen sitt ursprung i gammalt lövängsbruk.

 

Södergarn är en långsmal ö strax sydost om Hammarudden. Ön är svagt kuperad med morän på höjdklackarna och finjord i dalgångarna, där vegetationen också blir rikare. Den är bevuxen med blandskog med gran och inslag av ädla lövträd. Lundfloran är rik med exempelvis myska, vårärt och lungört. Naturen på hela ön är vild och bitvis svårtillgänglig, vilket troligen beror på att den fått sköta sig själv sedan lövängshävden upphörde. Om vegetationen även i fortsättningen lämnas för fri utveckling kommer ön bli ett viktigt referensobjekt för en sådan typ av igenväxning.

 

Näset är en bred udde på Erkens norra strand med ädellövskog och rik lundflora. Här förkommer dvärghäxört, lundelm och storgröe.

Norra Malma har en ekhage som samtidigt utgör ett gravfält. Ekarna har stor betydelse för en mängd djur. En koloni med kajor häckar här liksom kattuggla. Flera arter fladdermöss trivs också i de stora ekarna, liksom en mängd olika tickor. Vårfloran är yppig och iögonfallande. Svampfloran är rik och ekarnas lavflora har exklusiva inslag. Ekhagen kallas Ekbacken och har avsatts som naturreservat.

 

Norrskogen består av tre sänkor med sumpskog. Sumpskogarna kallas ibland "Sveriges regnskogar". Det är kanske lite tillspetsat men den här typen av skog är mycket artrik och många hotade djur och växter är beroende av den för sin framtid. Den artrikaste delen är ett gammalt alkärr och en granskog som delvis har en prägel av urskog. Marken täcks av stora plymer av majbräken. Här och var smyger sig också en och annan nordbräken in. Ovanliga växter som springkorn och dvärghäxört finns också rikligt här. Den sällsynta mindre flugsnapparen häckar regelbundet liksom gärdsmyg, gran- och grönsångare.

 

Hasselhorn är en udde längre öster ut längs sjöns norra strand. Även denna udde är bevuxen med ädellövskog med inslag av gran. På sina ställen är floran rik med bl. a. lungört, myska, underviol, tandrot och sårläka.

 

Yxlan, Erkens näst största ö, har en svårforcerad terräng med stora flyttblock och tät vegetation, bestående av gran och rikligt med såväl ädla som triviala lövträd. Många granar är mycket grova, upp till 60-70 cm i diameter i brösthöjd. I fältskiktet växer kalkgynnade örter och marksvampar. . Gott om döda och delvis förmultnade träd framhäver ytterligare det urskogsliknande intrycket.

 

Bellberget är en bergig udde vid Erkens sydvästra strand. Här återfinns ett större naturskogsområde med rikligt med död ved, vilket ger förutsättningar för sällsynta vedsvampar som ullticka, gränsticka och rosenticka. Söder och sydost om berget växer en artrik ängsgranskog med stort inslag av ädellöv.

 

Lerkärren ligger sydväst om Bellberget, där finns en artrik sumpskog. Området är häckplats för mindre flugsnappare, och mossfloran är rik med bl. a. aspfjädermossa.

 

Sinäsudden, mitt på Erkens södra strand, innehåller botaniskt rika miljöer. Gran är dominerande trädslag, under vilken hassel och try förekommer rikligt. I fältskiktet bildar myska stora mattor men även tandrot, sårläka m. fl. förekommer.

 

Viksjön ligger söder om Sinäsudden och övergår i norr i en långsmal myrmark, vilken är av rikkärrstyp med knottblomster och sumpnycklar. På grund av utdikning håller kärret på att växa igen.

 

Ön är annan udde på den södra sidan av Erken. På norra delen av udden återfinns en liten barrnaturskog med rikligt med död ved. Här trivs bl. a. många ovanliga vedsvampar.

 

 

 

Välkommen | Svanberga idag | Svanberga förr | | Estuna kyrka | Lokala länkar